Davids synd och dess konsekvenser

(11:1—20:26)

Davids synd med Batseba

11 Vid årsskiftet, den tid då kungarna brukade dra ut i fält, sände David ut Joav, sina egna män och hela Israels armé och de förgjorde ammoniterna och belägrade Rabba. David stannade i Jerusalem.

² En kväll när han hade stigit upp från sin bädd, gick han ut på palatsets tak. Därifrån fick han se en vacker kvinna som badade. ³ Han sände bud för att ta reda på vem hon var och fick veta att det var Batseba, dotter till Eliam och hustru till hettiten Uria. ⁴ Då sände David bud efter henne. Hon kom och han låg med henne. Hon höll just på att rena sig från sin orenhet.^[a] Sedan återvände hon hem.

⁵ När hon senare upptäckte att hon var gravid, meddelade hon David detta.

David försöker komma undan

⁶ Då sände David bud till Joav: ”Skicka hem hettiten Uria!” Joav skickade då Uria till David. ⁷ När Uria kom, frågade David hur Joav och armén i övrigt hade det och hur det gick i kriget. ⁸ Sedan sa han till honom att gå hem och tvätta fötterna. Uria lämnade då kungens palats och David sände en gåva till honom. ⁹ Men Uria gick inte hem. Han stannade över natten vid palatsets port och sov tillsammans med kungens tjänare.

¹⁰ När David fick reda på att Uria inte gått hem, frågade han honom: ”Varför gick du inte hem när du hade varit borta så länge?” ¹¹ Uria svarade: ”Arken och Israel och Juda befinner sig i tält. Min herre Joav och min herres män har sitt läger ute på de öppna fälten. Skulle då jag gå hem för att äta och dricka och ligga med min hustru? Nej, så sant du själv lever, jag skulle aldrig göra något sådant!” ¹² David sa till honom: ”Stanna här i dag! I morgon kan du återvända.”

Då stannade Uria i Jerusalem den dagen och dagen därpå. ¹³ David bjöd honom till sitt bord och drack honom full. Men Uria gick inte hem den kvällen heller, utan sov än en gång bland sin herres tjänare.

¹⁴ Nästa morgon skrev David ett brev till Joav som han sände med Uria. ¹⁵ Han skrev: ”Ställ Uria i första ledet, där striden är hetast, och dra er sedan undan från honom, så att han blir träffad och dödad.”

¹⁶ Då gav Joav order till Uria att gå till en plats nära den belägrade staden, där han visste att fiendens bästa män stred. ¹⁷ Stadens män kom och anföll Joav och flera av Davids män stupade. Där dödades också hettiten Uria. ¹⁸ När Joav skickade sin rapport från stridens förlopp till David, ¹⁹ sa han till sin budbärare: ”När du har talat om för kungen vad som hänt i striden, ²⁰ blir kungen kanske vred och frågar: ’Varför gick ni så nära staden? Visste ni inte att de skulle skjuta från muren? ²¹ Vem var det som dödade Avimelek, Jerubbeshets son, vid Teves? En kvinna som kastade en kvarnsten på honom från muren så att han dog!^[b] Varför gick ni så nära muren?’ Då ska du svara: ’Också din tjänare hettiten Uria blev dödad.’ ”

²² Budbäraren kom till Jerusalem och rapporterade till David enligt de order han fått från Joav.

²³ Budbäraren berättade för David: ”Männen var starkare än vi. De gjorde ett utfall mot oss på fältet, men vi jagade dem tillbaka till stadsportarna. ²⁴ Men bågskyttarna på muren sköt på oss, dina tjänare, och några av kungens män dödades. Också din tjänare hettiten Uria är död.”

²⁵ Då svarade David budbäraren: ”Säg till Joav att han inte ska tappa modet! Svärdet dödar den ene såväl som den andre. Kämpa hårdare nästa gång och besegra staden! Säg till honom att vara vid gott mod!”

²⁶ När Urias hustru hörde att hennes man hade dött, höll hon dödsklagan över honom. ²⁷ Men när sorgetiden var över, skickade David efter henne och förde henne till sitt hus. Där blev hon hans hustru och födde honom en son. Men det som David hade gjort var ont i Herrens ögon.