Jehu blir smord till kung i Israel

9 Under tiden hade profeten Elisha kallat till sig en i profetskaran. ”Fäst upp dina kläder, ta med dig denna oljeflaska och gå till Ramot i Gilead”, sa han till honom. ² ”När du kommer dit, sök efter Jehu, som är son till Nimshis son Joshafat. Gå till honom, där han är bland de andra, och för in honom i det innersta rummet. ³ Ta sedan flaskan och häll oljan över hans huvud och säg till honom: ’Så säger Herren: ”Jag har smort dig till kung över Israel.” ’ Öppna sedan dörren och spring därifrån för allt vad du kan!”

⁴ Den unge mannen, profeten, gick till Ramot i Gilead. ⁵ När han kom dit fick han se arméofficerarna sitta där tillsammans. ”Jag kommer med ett meddelande till dig, general”, sa han. ”Till vem av oss?” frågade Jehu. ”Till dig”, svarade den unge profeten.

⁶ Jehu gick upp och gick med in i huset. Där hällde profeten oljan över hans huvud och sa: ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Jag smörjer dig till kung över Herrens folk, Israel. ⁷ Du ska utrota din herre Achavs familj. Du ska hämnas mina tjänare profeters död och alla andra Herrens tjänares som dödades av Isebel. ⁸ Hela Achavs familj måste utplånas. Jag ska utrota varje man, slav såväl som fri, av hans släkt i Israel. ⁹ Jag ska låta det gå med Achavs familj som det gick med Nevats son Jerobeams och Achias son Bashas familjer. ¹⁰ Hundarna ska äta upp Isebel vid Jisreel, och ingen kommer att begrava henne.’ ”

Sedan öppnade han dörren och sprang sin väg.

¹¹ Jehu gick tillbaka till sin herres officerare och en av dem frågade: ”Vad ville den där galningen? Är allt som det ska vara?” ”Ni vet mycket väl vad en sådan där pratar”, svarade Jehu. ¹² ”Nej, det där är inte sant. Tala om för oss vad han sa!” sa de.

Då avslöjade han för dem vad den unge mannen hade sagt: ”Så säger Herren: ’Jag smörjer dig till kung över Israel.’ ”

¹³ De tog omedelbart av sig sina mantlar och bredde ut dem över trappan där Jehu stod, blåste i horn och ropade: ”Jehu är kung!”

Jehu dödar Joram och Achasja

(2 Krön 22:7-9)

¹⁴ Så gjorde alltså Jehu, son till Joshafat och sonson till Nimshi, en sammansvärjning mot kung Joram. Joram hade själv varit med armén vid Ramot i Gilead för att försvara Israel mot Hasael, den arameiske kungen, ¹⁵ men han hade vänt tillbaka till Jisreel för att återhämta sig från såren som araméerna hade tillfogat honom i striden mot Arams kung Hasael.

Jehu sa: ”Om ni så vill, låt inte någon fly till Jisreel för att berätta vad som har hänt!” ¹⁶ Jehu steg sedan upp i en vagn och for själv till Jisreel där Joram låg. Kung Achasja i Juda hade också kommit dit för att få träffa Joram. ¹⁷ När vakten i Jisreels torn såg Jehu och hans sällskap närma sig, ropade han: ”Jag ser en trupp i antågande!”

”Skicka ut en ryttare och ta reda på om allt är väl”, befallde Joram. ¹⁸ En soldat red omedelbart iväg för att möta truppen. ”Kungen vill veta om allt är väl”, sa han. ”Vad har du med det att göra?” svarade Jehu. ”Följ efter mig bara!”

Vakten meddelade att sändebudet hade mött dem men inte vänt tillbaka. ¹⁹ Kungen skickade då ut ytterligare en ryttare. Han red fram och frågade i kungens namn om allt var väl.

”Vad har du med det att göra?” sa Jehu. ”Följ efter mig bara!” ²⁰ ”Han har nått fram till dem men kommer inte heller tillbaka!” ropade vakten. ”Det måste vara Jehu, Nimshis son, för han kör som en galning.”

²¹ ”Skynda er att göra i ordning min vagn!” befallde då Joram. Man gjorde då i ordning en vagn. Sedan for Joram, Israels kung, och Achasja, Juda kung, iväg för att möta Jehu. De möttes på den åker som hade tillhört jisreeliten Navot. ²² När Joram såg Jehu, frågade han: ”Är allt väl, Jehu?”

”Hur skulle det kunna vara det, så länge alla din mor Isebels avgudar och trolldomskonster finns kvar?” svarade Jehu.

²³ Då vände kung Joram med sin vagn och flydde. ”Förräderi, Achasja!” ropade han.

²⁴ Jehu tog sin båge och sköt iväg en pil som träffade Joram mellan skuldrorna. Pilen gick rakt in i hjärtat, och han sjönk död ner i sin vagn.

²⁵ Jehu sa till sin adjutant Bidkar: ”Kasta ut honom på jisreeliten Navots åker. Kom ihåg hur du och jag en gång red här tillsammans med hans far Achav och hur Herren uttalade följande profetia om honom: ²⁶ ’Så sant som jag igår såg Navots och hans söners blod spillas, ska jag nu betala igen’, säger Herren. Ta nu honom och kasta ut honom här på åkern, precis som Herren sa!”

²⁷ När kung Achasja av Juda såg detta, flydde han utmed vägen mot Bet Haggan. Jehu jagade efter honom och ropade: ”Skjut honom också!”

Då sköt de och sårade honom i hans vagn där vägen stiger till Gurhöjden, nära Jivleam, men han lyckades ändå fortsätta ända fram till Megiddo innan han dog. ²⁸ Hans tjänare förde honom i vagnen till Jerusalem, där de begravde honom bland hans förfäder i Davids stad. ²⁹ Achasjas regering över Juda hade börjat i det elfte året av kung Jorams, Achavs sons, regering.

Isebels grymma död

³⁰ När Isebel fick höra att Jehu hade kommit till Jisreel, sminkade hon ögonen, satte upp håret och slog sig ner vid ett fönster. ³¹ När Jehu kom i porten, ropade hon åt honom: ”Är allt väl, Simri, du som mördade din herre?”

³² Då såg Jehu upp mot fönstret och ropade: ”Vem är på min sida?” Då tittade ett par tre hovmän ut genom fönstret. ³³ ”Kasta ner henne!” ropade Jehu. Då kastade de ner henne, och hennes blod stänkte upp mot muren och på hästarna som trampade ner henne.

³⁴ Sedan gick Jehu in i palatset för att äta. Efter måltiden sa han: ”Någon får väl gå och begrava den där förbannade kvinnan. Hon var ju ändå dotter till en kung.”

³⁵ Men när de kom för att begrava henne, fann de bara hennes skalle, fötter och händer.

³⁶ När de kom tillbaka och berättade det för Jehu, sa han: ”Det är precis vad Herren sa. Han talade om för sin tjänare Elia från Tishbe att hundar skulle äta upp hennes kött på Jisreels mark, ³⁷ och att hennes kropp skulle spridas som gödsel över Jisreels mark, så att ingen skulle kunna säga: Detta var Isebel.”