Add parallel Print Page Options

Ahas regerar i Juda

28 Ahas var tjugo år när han blev kung, och han regerade i sexton år i Jerusalem. Men han var en ogudaktig kung, och inte som sin förfader kung David.

Han följde nämligen Israels kungars exempel och tillverkade avgudar för att kunna tillbe Baalerna.

Han for också ut till Hinnoms dal och tände rökelse till avgudarna där, och han offrade till och med sina egna barn i eld, precis som de hedniska folk som blev utkastade ur landet av Herren för Israels skull.

Ja, han offrade och tände rökelse överallt på höjderna och under alla stora träd.

Detta var anledningen till att Herren Gud tillät kungen i Aram att besegra honom och föra bort en stor del av befolkningen till Damaskus. Trupper från Israel orsakade honom också stora problem och dödade ett stort antal av hans soldater.

På en enda dag dödades 120.000 av Ahas soldater av en armé ledd av Peka, Remaljas son. Det skedde därför att de hade vänt sig bort från Herren, sina förfäders Gud.

Sedan dödade Sikri, en tapper krigare från Efraim, kungens son Maaseja, Asrikam, den ansvarige för palatset, och Elkana, kungens närmaste man.

Trupperna från Israel tog också 200.000 kvinnor och barn från Juda som fångar och dessutom ett mycket stort byte, som de förde med sig till Samaria.

Men Herrens profet Oded fanns i Samaria, och han gick ut för att möta israeliterna när de kom tillbaka.Hör på! utropade han. Herren, era förfäders Gud, var arg på Juda och lät er besegra dem, men ni har anställt en massaker på dem utan förbarmande, och detta har nått ända upp till himlen.

10 Ni tänker väl inte göra dessa människor från Juda och Jerusalem till slavar? Har inte ni också genom detta syndat mot Herren, er Gud?

11 Lyssna till mig och låt era släktingar vända tillbaka hem, för nu har Herrens vrede kommit över er!

12 Några av de mest framstående ledarna i Efraim kom också med invändningar. Det var Asarja, Johanans son, Berekja, Mesillemots son, Hiskia, Sallums son, och Amasa, Hadlais son.

13 Ni kan inte föra hit dessa fångar! förklarade de. Om ni gör det kommer Herren att vända sig mot oss, och denna synd blir lagd till många andra vi gjort oss skyldiga till. Vi har nog med bekymmer med vårt förhållande till Gud som det är.

14 Krigsfolket överlämnade då fångarna och bytet till styresmännen, så att de skulle få besluta om vad man borde göra.

15 De lät dela ut kläder från krigsbytet till de kvinnor och barn som behövde det. De gav dem skor, mat och vin. De gamla och sjuka sattes på åsnor och fördes tillbaka till sina familjer i Jeriko, Palmstaden.

16 Vid den tiden bad kung Ahas i Juda den assyriske kungen att bli hans allierade i ett krig mot Edom. Edomiter hade nämligen gått in i Juda och tagit många bland folket som slavar.

17-18 Samtidigt invaderade filisteerna städer på låglandet och i Negev. De hade redan intagit Bet-Semes, Ajalon, Gederot, Soko, Timna och Gimso med kringliggande byar.

19 Herren ville nämligen förödmjuka Juda på grund av kung Ahas olydnad mot Herren.

20 Men Tillegat-Pilneeser, kungen i Assyrien, blev bara till besvär i stället för en hjälp mot fienden.

21 Att Ahas hade gett honom guld från templet och skatter från palatset spelade ingen roll.

22 Under denna tid av motgång blev kung Ahas alltmer trolös mot Herren.

23 Han offrade till de gudar som folket i Damaskus tillbad och trodde att det skulle hjälpa: Om de kunde hjälpa mina fiender kanske de kan hjälpa mig också, om jag offrar till dem, tänkte han. Men de blev i stället både hans och folkets undergång.

24 Kungen tog bort guldkärlen från templet och stängde dörrarna dit, så att ingen kunde tillbe där. I stället lät han göra hedniska altaren i varje gathörn i Jerusalem.

25 Han gjorde likadant i alla Juda städer och drog på så sätt Herrens, sina förfäders Guds vrede över sig.

26 Om hans liv och regering finns att läsa i Judas och Israels kungars krönika.

27 När kung Ahas hade dött begravdes han i Jerusalem, men inte i de kungliga gravarna. Hans son Hiskia blev kung efter honom.

Achas regerar i Juda

(2 Kung 16:1-5)

28 Achas var tjugo år när han blev kung, och han regerade i sexton år i Jerusalem. Men han gjorde inte det som var rätt i Herrens ögon som hans förfader David hade gjort. Han följde Israels kungars exempel och tillverkade också gjutna avgudabilder åt baalsgudarna. Han tände offereld i Ben-Hinnoms dal, och han offrade sina egna söner i eld, i enlighet med den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för israeliternas skull. Han offrade och tände rökelse på offerplatserna och höjderna och under alla grönskande träd.

Därför överlämnade Herren, hans Gud, honom åt den arameiske kungens våld. De slog honom och tog ett stort antal fångar och förde dem till Damaskus. Han överlämnades också i den israelitiske kungens våld, som tillfogade honom stora förluster. På en enda dag dödade Pekach, Remaljas son, 120 000 stridsdugliga män av Judas armé, eftersom de hade övergett Herren, sina fäders Gud. Sedan dödade Sikri, en tapper krigare från Efraim, kungens son Maaseja, Asrikam, föreståndaren för palatset, och Elkana, kungens närmaste man. Trupperna från Israel tog också 200 000 fångar från sitt broderfolk, deras hustrur och söner och döttrar, och dessutom ett mycket stort byte, som de förde med sig till Samaria.

Men där fanns Herrens profet Oded, och han gick ut för att möta hären när de kom tillbaka till Samaria.

Han talade till dem: ”Herren, era fäders Gud, var arg på Juda och överlämnade dem åt ert våld, men ni har i raseri anställt en massaker på dem, och detta har nått ända upp till himlen. 10 Och nu tänker ni göra dessa män och kvinnor från Juda och Jerusalem till slavar! Har ni inte redan nog med skuld mot Herren, er Gud?[a] 11 Lyssna till mig nu och låt fångarna som ni tagit bland era släktingar vända tillbaka hem, för nu har Herrens vrede kommit över er!”

12 Några av ledarna i Efraim, Asarja, Jochanans son, Berekja, Meshillemots son, Hiskia, Shallums son, och Amasa, Hadlajs son, reste sig mot dem som kom från kriget. 13 De sa: ”Ni kan inte föra hit dessa fångar! Om ni gör det, kommer vi att dra ännu mer skuld över oss inför Herren, utöver all annan skuld vi redan har. Vår skuld är redan stor och vreden brinner över Israel.”

14 Krigsfolket överlämnade då fångarna och bytet inför styresmännen och hela församlingen. 15 De män som nämnts tog fångarna, klädde dem som var utan kläder med vad som fanns bland bytet, gav dem kläder och skor, lät dem äta och dricka och smorde dem med olja. De svaga sattes på åsnor och fördes tillbaka till sina familjer i Jeriko, Palmstaden. Sedan återvände de till Samaria.

Achas ber den assyriske kungen om hjälp

(2 Kung 16:7-20)

16 Vid den tiden sände kung Achas bud till den assyriske kungen och bad honom om hjälp. 17 Edoméer hade nämligen anfallit Juda och tagit fångar. 18 Samtidigt invaderade filistéerna städer i Låglandet och Negev som tillhörde Juda. De hade intagit Bet Shemesh, Ajalon och Gederot, vidare Soko, Timna och Gimso med deras kringliggande byar, och bosatt sig där. 19 Herren ville nämligen förödmjuka Juda på grund av Israels kung Achas därför att han orsakade lössläppthet i Juda och var trolös mot Herren. 20 Men Tiglat Pileser, kungen i Assyrien, drog ut mot honom och blev bara till besvär för honom, i stället för en hjälp. 21 Achas gav kungen av Assyrien föremål från Herrens hus och skatter från kungapalatset och från furstarna, men det hjälpte honom inte.

22 Under denna tid av motgång blev han alltmer trolös mot Herren. Sådan var kung Achas. 23 Han offrade till Damaskus gudar som hade besegrat honom, för han tänkte: ”De arameiska kungarnas gudar har hjälpt dem, så kanske de kan hjälpa mig också, om jag offrar till dem.” Men de blev i stället både hans och hela Israels fall. 24 Achas samlade ihop föremålen från Guds hus och slog sönder dem. Han stängde dörrarna till Herrens hus och lät göra åt sig altaren i varje hörn i Jerusalem. 25 Han gjorde offerplatser i alla Juda städer för att tända offereld åt andra gudar och drog på så sätt Herrens, sina fäders Guds, vrede över sig.

26 Hans historia i övrigt och vad han gjorde, från början till slut, finns nedtecknat i boken om Judas och Israels kungar.

27 Achas dog och begravdes bland sina förfäder i Jerusalem, men inte i Israels kungars gravar. Hans son Hiskia blev kung efter honom.

Footnotes

  1. 28:10 Den exakta innebörden av satsen i grundtexten är osäker.