Add parallel Print Page Options

David skonar Sauls liv

24 David fortsatte sedan upp mot grottorna vid En-Gedi.

När Saul kom tillbaka från striden mot filisteerna, fick han reda på att David hade gått till En-Gedis öken.

Han valde ut tre tusen män bland hela Israel och gick för att söka efter honom vid Stenbocksklipporna.

På ett ställe, där vägen passerade några fårfållor, gick Saul in i en grotta för att göra sina behov. Det råkade vara just den plats dit David och hans män tagit sin tillflykt.

Nu har tillfället kommit, viskade Davids män till honom. Detta är vad Herren menade, när han sa: 'Jag ska ge Saul i din hand, så att du kan göra som du vill med honom!' Då smög David sig fram och skar av en bit av Sauls mantel.

Men hans samvete började omedelbart oroa honom.

Jag skulle inte ha gjort det, sa han till sina män. Det är inte rätt att göra så mot Guds utvalde kung. Man ska inte lyfta sin hand mot Guds smorde!

8-9 David höll tillbaka sina män och tillät inte att de dödade Saul.När Saul lämnat grottan och gått sin väg, kom David ut efter honom och ropade: Min herre och min kung! Och när Saul vände sig om, bugade sig David djupt inför honom.

10-11 Sedan ropade han till Saul: Varför lyssnar du till dem som säger att jag försöker skada dig? I dag har du sett att det inte är sant. Herren gav dig i min hand där i grottan, och några av mina män tyckte att jag skulle döda dig, men jag skonade dig. Jag tänkte nämligen: 'Jag vill inte förgripa mig på Herrens utvalde kung.'

12 Kan du se vad jag har i min hand? Det är ena hörnet av din mantel! Jag skar av det, men jag dödade dig inte! Är inte detta bevis nog för att jag inte tänker skada dig, och att jag inte har syndat mot dig, även om du står efter mitt liv?

13 Herren får döma mellan oss. Kanske kommer han att döda dig för vad du har försökt göra mot mig, men jag tänker aldrig göra dig något illa. Ett gammalt ordspråk säger ju:

14 'Den som är ond gör vad ont är.' Därför vill inte jag röra dig.

15 Vem är det Israels kung försöker ta till fånga? Är det meningen att han ska använda sin tid till att jaga någon, som är lika farlig som en död hund och lika stark som en loppa?

16 Herren är vår domare, och han ska döma vem som har rätt och straffa den skyldige. Han är min försvarare, och han ska rädda mig undan dig!

17 Saul ropade tillbaka: Är det verkligen du, min son David? Sedan började Saul gråta högt.

18 Han sa till David: Du är en bättre människa än jag, för du har lönat ont med gott.

19 Ja, du har visat din storhet i dag, för när Herren gav mig i din hand, dödade du mig inte.

20 Vem låter sin fiende komma undan, när han har honom i sin makt? Herren ska belöna dig för den godhet du har visat mig i dag!

21 Nu inser jag att du kommer att bli kung och att Israel blir ditt rike.

22 Lova mig därför med en ed inför Herren, att du inte kommer att döda min familj och förgöra mina ättlingar.

23 David lovade Saul detta. Saul gick tillbaka hem, men David och hans män återvände till sin grotta.