1 Mosebok 50

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Jakob begravs i Kanaan

50 Josef kastade sig över sin fars kropp och grät över honom och kysste honom.

² Sedan bad han de läkare som tjänade honom att balsamera kroppen.

³ Detta tog hela fyrtio dagar, och landssorgen varade i sjuttio dagar.

⁴ När sorgetiden slutligen var över, gick Josef till Faraos hov och bad om en hälsning till Farao:

⁵ Säg till Farao att min far fick mig att lova att föra hans kropp tillbaka till Kanaans land och begrava den där. Be om tillstånd för mig att få gå och begrava min far. Försäkra Farao att jag ska återvända så snart som möjligt.

⁶ Farao lovade honom detta. Gå och begrav din far, som du lovat honom, sa han.

⁷ Då begav sig Josef iväg tillsammans med ett stort antal av Faraos rådgivare och assistenter, de var alla höga ämbetsmän i landet,

⁸ och alla Josefs släktingar, hans bröder och deras familjer. Men de lämnade sina små barn och alla hjordar kvar i Gosens land.

⁹ Många vagnar och ryttare och mycket folk följde alltså med Josef.

¹⁰ När de kom fram till Goren-Haatad, en tröskplats på andra sidan Jordan, höll de en högtidlig dödsklagan över Jakob, och Josef sörjde sin far i sju dagar.

¹¹ Invånarna där, kananeerna, gav platsen ett nytt namn, Abel-Misraim, som betyder Egyptiska sörjare, för de sa: Detta är en plats som innebär djup sorg för dessa egyptier.

^12-13 Sedan gjorde Israels söner som han hade befallt dem och bar hans kropp till Kanaans land och begravde den där i Makpelas grotta, den grotta nära Mamre, som Abraham hade köpt av hetiten Efron.

Josef tar väl hand om sina bröder

¹⁴ Sedan återvände Josef till Egypten med sina bröder och alla dem som följt med honom för att begrava Israel.

¹⁵ Efter faderns död blev Josefs bröder misstänksamma. Nu kommer Josef att ge igen för allt det onda vi har gjort mot honom, sa de.

^16-17 Därför sände de bud till honom och sa: Innan vår far dog sa han till oss att be dig förlåta oss allt ont vi har gjort mot dig. Vi, tjänare åt din fars Gud, ber dig att förlåta oss. När Josef läste meddelandet brast han i gråt.

¹⁸ Sedan kom hans bröder och föll ned inför honom och sa: Vi är dina slavar.

¹⁹ Men Josef sa till dem: Var inte rädda för mig. Jag är väl inte Gud, så att jag kan döma och straffa er.

²⁰ Jag ser det så här: Det som var menat ont, förvandlade Gud till gott. Han har gett mig denna höga ställning som jag har i dag, för att många människors liv skulle kunna räddas.

²¹ Nej, var inte rädda. Jag ska själv ta hand om er och era familjer. Och han talade mycket vänligt till dem och tröstade dem.

Josef dör

²² Josef och hans bröder och deras familjer blev alltså kvar i Egypten. Josef var 110 år gammal när han dog.

²³ Han levde så länge att han fick se sin son Efraims barnbarn födas, och Manasses son Makirs barn fick han hålla i sin famn.

²⁴ Snart kommer jag att dö, sa Josef till sina bröder. Men Gud ska nog komma och ta hand om er och föra er tillbaka till det land som han har lovat Abrahams och Isaks och Jakobs ättlingar.

²⁵ Josef fick sina bröder att lova med en ed att de skulle ta hans kropp med sig tillbaka när de återvände till Kanaan.

²⁶ Sedan dog Josef, 110 år gammal, och de balsamerade hans kropp och lade den i en kista i Egypten.