1 Samuelsboken 15
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Saul tar krigsbyte mot Herrens vilja
15 En dag sa Samuel till Saul: Jag krönte dig till kung över Israel, därför att Gud sa det till mig. Se då till att du lyder honom!
2 Detta är Herrens ord till dig: 'Jag har beslutat mig för att göra upp med Amaleks folk, eftersom de vägrade mitt folk att gå över deras område, när de kom från Egypten.
3 Gå nu och förgör hela Amaleks folk fullständigt. Utrota män, kvinnor, barn, ungdomar, oxar, får, kameler och åsnor!'
4 Saul mobiliserade sin armé i Telaim. Han hade 200.000 man, förutom 10.000 man från Juda.
5 När Saul kom till Amaleks stad, lade han sig i bakhåll i dalen.
6 Sedan skickade han ett budskap till kaineerna, som fick välja på att skilja sig från amalekiterna eller dö med dem. Ni var nämligen vänliga mot Israels folk, när det kom från Egypten, förklarade han.Kaineerna valde att flytta därifrån.
7 Sedan dödade Saul amalekiterna ända från Havila och ner till Sur, öster om Egypten.
8 Han tillfångatog Agag, amalekiternas kung, men dödade alla andra.
9 Saul och hans män skonade det bästa av fåren och oxarna och de fetaste lammen, allt som de ville behålla för egen del. De förstörde bara det som var svagt och värdelöst.
10 Då sa Herren till Samuel:
11 Jag ångrar att jag gjorde Saul till kung, för han har återigen vägrat att lyda mig. Samuel blev djupt skakad när han hörde vad Gud sa, och han ropade och bad inför Herren hela natten.
12 Tidigt nästa morgon gick han ut för att leta efter Saul men fick höra att han hade gått till berget Karmel för att resa ett monument över sig själv, och att han sedan hade fortsatt till Gilgal.
13 När Samuel slutligen fann honom, hälsade Saul glatt och sa: Ja, nu har jag verkställt Herrens befallning!
14 Vad är det då för ett bräkande av får och bölande av oxar jag hör? frågade Samuel.
15 Det är sant, att armén räddade det bästa av, fåren och oxarna, erkände Saul. De ska offra dem till Herren, din Gud. Allt annat har vi förstört.
16 Då sa Samuel till Saul: Sluta! Lyssna nu till vad Herren sa till mig i natt!Och vad sa han? undrade Saul.
17 Samuel berättade det för honom och tillade: När du själv inte tyckte att du var något, gjorde Gud dig till kung över Israel.
18 Han gav dig ett uppdrag och sa till dig: 'Gå och förgör de syndiga amalekiterna fullständigt. Alla måste dö!'
19 Varför lydde du inte Herren? Varför kastade du dig över krigsbytet och gjorde precis vad Herren förbjudit dig att göra?
20 Men jag har lytt Herren, fortsatte Saul. Jag gjorde vad han sa till mig. Och jag tog med mig kung Agag, men dödade alla de andra.
21 Det var bara när mina trupper krävde det, som jag lät dem behålla de bästa fåren och oxarna och det bästa av krigsbytet för att offra det till Herren.
22 Samuel svarade: Har Herren lika mycket glädje av dina brännoffer och slaktoffer som av din lydnad? Lydnad är mycket bättre än offer. Han är mycket mer intresserad av att du lyssnar till honom än att du offrar bockarnas fett åt honom.
23 Upproriskhet är nämligen en lika fruktansvärd synd som trolldom, och olydnad lika avskyvärt som att tillbe avgudar. Du har förkastat Herrens ord, och han har förkastat dig som kung.
Saul ber om nåd
24 Jag har syndat, erkände Saul slutligen. Ja, jag har inte handlat efter dina ord och jag har varit olydig mot Herrens befallning, för jag var rädd för folket och gjorde vad de krävde.
25 Förlåt min synd nu, och följ med mig och tillbe Herren!
26 Men Samuel svarade: Det är för sent! Eftersom du har förkastat Herrens befallning, så har han också förkastat dig som kung över Israel.
27 När Samuel vände sig om för att gå ryckte Saul honom i manteln för att försöka hålla honom kvar, men då revs den sönder.
28 Då sa Samuel till honom: Herren har ryckt Israels rike från dig i dag och gett det till en av dina landsmän, som är bättre än du är.
29 Han som är Israels härlighet ljuger inte, och inte heller ändrar han sitt sinne, för han är inte en människa!
30 Då vädjade Saul: Jag har syndat, men hedra mig åtminstone inför mina ledare och mitt folk genom att gå med mig och tillbe Herren, din Gud.
31 Samuel lovade slutligen att göra det och gick med honom. Och Saul tillbad Herren.
32 Sedan sa Samuel: För hit kung Agag. Agag kom med ett leende på läpparna, för han tänkte: Nu är nog det värsta över, och jag är räddad!
33 Men Samuel sa: På samma sätt som ditt svärd har gjort många mödrar barnlösa ska din mor nu bli barnlös.Och Samuel dödade honom inför Herren i Gilgal.
34 Sedan gick Samuel hem till Rama, och Saul återvände till Gibea.
35 Samuel träffade aldrig Saul mer, men han tänkte ofta med sorg på honom, och Herren sörjde över att han hade gjort Saul till kung över Israel.
1 Samuelsboken 15
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Saul tar krigsbyte mot Herrens vilja
15 Samuel sa till Saul: ”Det var mig som Herren sände att smörja dig till kung över Israel, så lyssna nu vad Herren säger! 2 Så säger härskarornas Herre: ’Jag ska straffa Amalek för det de gjorde mot Israel då de anföll dem på vägen från Egypten.[a] 3 Gå nu och vig hela Amaleks folk och allt de har åt förintelse. Utrota män, kvinnor, barn, ungdomar, oxar, får, kameler och åsnor!’ ” 4 Saul mobiliserade sin armé och mönstrade dem i Telaim. Han hade 200 000 soldater och dessutom 10 000 man från Juda.
5 När Saul kom till Amaleks stad, lade han sig i bakhåll i dalen. 6 Sedan skickade han bud till keniterna att dra sig bort och överge amalekiterna. ”Jag vill inte utrota er tillsammans med dem. Ni var ju vänliga mot Israels folk, när de kom från Egypten”, sa han. Keniterna drog sig då bort därifrån. 7 Sedan slog Saul amalekiterna ända från Havila och ner till Shur, öster om Egypten. 8 Han tillfångatog Agag, amalekiternas kung, men vigde alla andra åt förintelse och högg ner dem med svärd. 9 Saul och hans män skonade alltså Agag, men också det bästa av fåren och oxarna och de fetaste lammen, kort sagt allt som var värdefullt. De ville inte viga det åt förintelse, utan gjorde det bara med det som var svagt och värdelöst.
Herren förkastar Saul
10 Då kom Herrens ord till Samuel: 11 ”Jag ångrar att jag gjorde Saul till kung, för han har än en gång vänt sig bort från mig och vägrat att lyda mig.” Samuel blev djupt skakad och han ropade och bad till Herren hela natten. 12 Tidigt nästa morgon gick han ut för att leta efter Saul, men fick höra att han hade gått till berget Karmel för att resa ett monument över sig själv och att han därefter hade fortsatt till Gilgal.
13 När Samuel kom, hälsade Saul och sa: ”Herren välsigne dig! Nu har jag verkställt Herrens befallning!”
14 ”Vad är det då för ett bräkande av får och bölande av oxar jag hör?” frågade Samuel. 15 ”Mina soldater räddade det bästa av amalekiternas får och oxar”, erkände Saul, ”men det var för att offra dem till Herren, din Gud. Allt annat har vi vigt åt förintelse.”
16 Då sa Samuel till Saul: ”Sluta! Hör nu vad Herren sa till mig i natt!” ”Vad sa han?” undrade Saul.
17 Samuel svarade: ”När du själv inte tyckte att du var något, blev du ledare för Israels stammar och Herren smorde dig till kung över Israel. 18 Och han gav dig ett uppdrag och sa till dig: ’Gå och vig de syndiga amalekiterna åt förintelse. Strid mot dem tills du utplånat dem alla!’ 19 Varför lydde du inte Herren? Varför kastade du dig över krigsbytet och gjorde det som är ont i Herrens ögon?”
20 ”Men jag har lytt Herren”, svarade Saul. ”Jag gick dit han sa till mig att gå. Jag tog med mig kung Agag, men jag vigde alla de andra åt förintelse. 21 Och mina trupper behöll fåren och oxarna, det allra bästa av det som skulle vigas åt förintelse, för att offra det till Herren.”
22 Samuel svarade:
”Gläder sig Herren lika mycket åt brännoffer och slaktoffer
som att man hör Herrens röst?
Nej, lydnad är bättre än offer,
och att lyssna till honom är bättre
än att offra baggars fett åt honom.
23 Upproriskhet är en lika stor synd som spådom,
och övermod lika avigt som att tillbe avgudar.
Du har förkastat Herrens ord,
och han har förkastat dig som kung.”
Saul ber om nåd
24 ”Jag har syndat”, sa Saul till Samuel. ”Jag var olydig mot Herrens befallning och handlade inte efter dina ord, för jag var rädd för folket och gjorde vad de krävde. 25 Förlåt nu min synd och följ med mig tillbaka, så att jag kan tillbe Herren!” 26 Men Samuel svarade: ”Jag kommer inte tillbaka med dig. Eftersom du har förkastat Herrens befallning, har han också förkastat dig som kung över Israel.” 27 När Samuel sedan vände sig om för att gå, grep Saul tag i hans mantel, men då revs manteln sönder. 28 ”Se”, sa Samuel, ”Herren har ryckt Israels rike ifrån dig i dag och gett det till en av dina landsmän, till en som är bättre än du. 29 Han som är Israels härlighet ljuger inte och inte heller ångrar han sig, för han är inte en människa.”
30 Då sa Saul: ”Jag har syndat, men hedra mig åtminstone inför mitt folks äldste och Israel genom att gå med mig och tillbe Herren, din Gud!” 31 Samuel gick då med honom och Saul tillbad Herren.
32 Sedan sa Samuel: ”För hit amalekiternas kung Agag!” Agag kom darrande[b] fram men tänkte ändå: ”Dödens bitterhet är borta.” 33 Men Samuel sa:
”På samma sätt som ditt svärd har gjort många mödrar barnlösa,
ska din mor nu bli barnlös.”
Och Samuel dödade honom inför Herren i Gilgal.
34 Sedan gick Samuel hem till Rama och Saul återvände till Sauls Giva. 35 Efter den dagen träffade Samuel aldrig Saul mer, men han tänkte ofta med sorg på honom och Herren sörjde över att han hade gjort Saul till kung över Israel.
Footnotes
- 15:2 Se 2 Mos 17:8-16.
- 15:32 Det hebreiska ordets betydelse är osäker och kan tolkas på olika sätt: darrande, med vacklande steg, eller leende, självsäkert, eller i bojor. Kanske hoppades han att de skulle låta honom få leva, eller att döden skulle bli snabb. Enligt Septuaginta: Hur bitter är inte döden!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.