Jakob välsignar sina söner

49 Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: "Kom hit till mig, så skall jag tala om vad som skall hända er i kommande dagar. Ja, kom samman och lyssna, ni Jakobs söner, hör på Israel, er fader!

Ruben, min förstfödde är du,
    min kraft och min styrkas förstling,
främst i myndighet
    och främst i makt.
Du sjuder över som vatten,
    du skall inte bli den främste,
ty du besteg din fars bädd.
    Då vanhelgade du den,
ja, min bädd besteg han.

Simeon och Levi är bröder.
    Våldet är deras vapen.
Min själ skall inte ta del i deras råd,
    min själ skall inte umgås med dem,
ty i sin vrede dödade de män
    och i sitt övermod stympade de oxar.
Förbannad är deras vrede som är så våldsam
och deras grymhet som är så stor!
    Jag skall strö ut dem i Jakob,
jag skall skingra dem i Israel.

Juda, dig skall dina bröder prisa.
    Din hand skall vara på dina fienders nacke,
din fars söner skall buga sig för dig.
Ett ungt lejon är Juda.
    Från rivet byte har du rest dig, min son.
Han böjer sig, han lägger sig ner
    som ett lejon,
som en lejoninna -
    vem får honom att resa sig?
10 Spiran skall inte vika från Juda,
    inte härskarstaven från hans fötter,
förrän han som den tillhör[a] kommer
och folken blir honom lydiga.
11 Han binder sin ungåsna vid vinstocken,
sitt åsneföl vid den ädla rankan.
    Han tvättar sina kläder i vin,
sin mantel i druvors blod.
12 Hans ögon är dunkla av vin,
    hans tänder vita av mjölk.

13 Sebulon skall bo vid havets strand
    och bli en hamn för skepp.
Sin sida skall han vända mot Sidon.

14 Isaskar är en stark åsna,
    som ligger i ro i sitt hägn.
15 Han såg att viloplatsen var god
    och att landet var ljuvligt.
Då böjde han sin rygg under bördor
och blev en arbetspliktig slav.

16 Dan skall skaffa rätt åt sitt folk
    som en av Israels stammar.
17 Dan skall vara en orm på vägen,
    en huggorm på stigen,
en som biter hästen i foten,
    så att ryttaren faller baklänges.
18 Herre, jag väntar på din frälsning!

19 Gad skall trängas av skaror,
    men själv skall han tränga dem in på hälarna.

20 Från Aser kommer utsökta rätter.
    Kungliga läckerheter skall han ge.

21 Naftali är en snabb hind,
    som talar vackra ord.

22 Ett ungt fruktträd är Josef,
    ett ungt fruktträd vid källan.
Grenarna når upp över muren.
23 Bågskyttar oroar honom,
    de skjuter på honom och ansätter honom.
24 Men hans båge förblir fast
    och hans händer och armar spänstiga
genom dens händer som är den Starke i Jakob,
genom honom som är Herden, Israels Klippa,
25 genom din fars Gud, han skall hjälpa dig,
genom den Allsmäktige, han skall välsigna dig
med välsignelser ovanifrån, från himlen,
välsignelser från djupet som ruvar där nere,
välsignelser från bröst och moderliv.
26 Din fars välsignelser når högt,
    högre än mina fäders välsignelser,
till de eviga höjdernas härlighet.
    De skall vara över Josefs huvud,
över hjässan på honom som är fursten bland sina bröder.

27 Benjamin är en glupsk varg.
    På morgonen äter han rov,
på kvällen fördelar han byte."

28 Alla dessa är Israels stammar, tolv till antalet, och detta är vad deras far sade till dem när han välsignade dem. Åt var och en gav han sin särskilda välsignelse.

Jakob dör

29 Sedan befallde han dem och sade: "Jag skall nu samlas till mitt folk. Begrav mig hos mina fäder i grottan på hetiten Efrons mark, 30 i den grotta som ligger vid fältet i Makpela mitt emot Mamre i Kanaans land. Denna mark köpte Abraham till gravplats av hetiten Efron. 31 Där begravdes Abraham och hans hustru Sara, där begravdes också Isak och hans hustru Rebecka, och där har jag själv begravt Lea, 32 i grottan på den åker som köptes av hetiterna." 33 När Jakob hade givit sina söner dessa befallningar drog han upp fötterna i sängen. Och han gav upp andan och samlades till sitt folk.

Footnotes

  1. 1 Mosebok 49:10 förrän han som den tillhör Dvs Messias, den rätte härskaren. Jfr Hes 21:27. Annan översättning: "till dess Shilo kommer".

Jakob profeterar över sina söner

(5 Mos 33:1-29)

49 Jakob kallade sedan samman alla sina söner och sa: ”Ställ er här hos mig, så ska jag berätta för er vad som kommer att hända med er under kommande dagar.

Kom hit och lyssna till mig, Jakobs söner,
    lyssna till Israel, er far!

Ruben, du min förstfödde, min styrka,
    den första frukten av min kraft.
    Du är den högste i ära, den störste i kraft.
Men du är som svallande vatten,
    därför ska du inte längre räknas som den förste,
för du gick till din fars säng,
    du vanhelgade min bädd.

Simon och Levi är bröder,
    våldet är deras svärd.[a]
Jag vill inte delta i deras råd,
    inte vara i deras sällskap.
I vrede har de dödat män,
    och oxar har de stympat i sitt övermod.
Förbannad vare deras vrede, för den är våldsam
    och deras grymhet som är så enorm.
Därför ska jag skingra dem i Jakob,
    sprida ut dem till hela Israel.

Juda, dina bröder kommer att prisa dig.
    Du kommer att förgöra dina fiender.
    Din fars söner ska böja sig inför dig.
Juda är ett ungt lejon,
    som reser sig från sitt byte.
Han lägger sig ned som ett lejon som slår sig till ro.
    Vem vågar oroa honom?
10 Spiran ska inte vika från Juda,
    och inte härskarstaven från hans hand,
förrän den kommer som den tillhör.[b]
    Alla folk ska lyda honom.
11 Han binder sin åsna vid en vinstock,
    ja, åsnefölet vid en utvald gren.
Han tvättar sina kläder i vin
    och sin mantel i druvornas blod.
12 Hans ögon är mörkare än vin
    och hans tänder är vitare än mjölk.

13 Sebulon ska bo vid havets strand
    och bli en hamn för skeppen,
    med sina gränser utsträckta till Sidon.

14 Isaskar är en stark åsna,
    som vilar bland fållorna.[c]
15 När han ser hur skön viloplatsen är
    och hur gott landet är,
böjer han sig ner
    och går in under bördan av tvångsarbete.

16 Dan[d] ska ge sitt folk rättvisa,
    som en av stammarna i Israel.
17 Han ska vara som en orm på vägen,
    en huggorm på stigen,
som stinger hästen i hälen,
    så att dess ryttare faller av baklänges.

18 Jag väntar på räddning från dig, Herre!

19 Ett band av rövare ska överfalla Gad[e],
    men han ska falla dem i ryggen.

20 Asher ska laga till utsökta maträtter
    som passar en konungs bord.

21 Naftali är som en hind, som man släppt lös
    och som föder välskapta kalvar[f].

22 Josef är ett ungt fruktträd,
    ett ungt fruktträd vid källan.
    Hans grenar når över muren.
23 Han ansätts bittert av skyttarna,
    av bågskyttar som går till anfall,
24 men han håller sin båge stadigt med fast arm,
    för Jakobs Mäktige, Herden, Israels Klippa, stöder honom.
25 Din fars Gud ska hjälpa dig,
    den Väldige ska välsigna dig
med himlens välsignelser ovanifrån
    och med djupets välsignelser underifrån,
    med bröstets och livmoderns välsignelser.
26 Din fars välsignelser sträcker sig högre
    än de uråldriga bergen,[g]
    än de eviga höjdernas härlighet.
Detta ska vara välsignelserna över Josef,
    över hjässan på honom som är fursten bland bröderna.

27 Benjamin är en hungrig varg.
    Han uppslukar sitt rov på morgonen,
och på kvällen delar han bytet.”

28 Detta är alla Israels tolv stammar, och detta är vad deras far sa till dem när han gav dem var och en sin egen välsignelse.

29 Sedan befallde han dem: ”Jag ska snart samlas till mitt folk, och då ska ni begrava mig hos mina förfäder i Kanaans land, i grottan på hettiten Efrons åker, 30 grottan på åkern i Makpela vid Mamre i Kanaan, den åker som Abraham köpte av hettiten Efron som begravningsplats. 31 Där är Abraham och hans hustru Sara begravda. Där ligger också Isak och hans hustru Rebecka, och där begravde jag Lea. 32 Det är den åker och grotta som köptes från hettiterna.”

33 När Jakob hade gett dessa befallningar till sina söner, drog han upp sina fötter i sängen, drog sitt sista andedrag, dog och förenades så med sina fäder.

Footnotes

  1. 49:5 Betydelsen av det hebreiska uttrycket är osäker.
  2. 49:10 Grundtextens innebörd är osäker. Alternativa tolkningar är bl.a. förrän den/han kommer till Shilo; tills Shilo kommer; eller mottar tribut.
  3. 49:14 Eller: vid lägerelden. Eller: mellan sadelväskorna.
  4. 49:16 Namnet Dan är en anspelning på hebreiskans verb för döma.
  5. 49:19 Namnet Gad är en anspelning på hebreiskans verb för (över)falla.
  6. 49:21 Eller talar vackra ord.
  7. 49:26 Eller: än mina fäders välsignelser