1 Mosebok 3
Svenska 1917
3 Men ormen var listigare än alla andra markens djur som HERREN Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: »Skulle då Gud hava sagt: 'I skolen icke äta av något träd i lustgården'?»
2 Kvinnan svarade ormen: »Vi få äta av frukten på de andra träden i lustgården,
3 men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: 'I skolen icke äta därav, ej heller komma därvid, på det att I icke mån dö.'»
4 Då sade ormen till kvinnan: »Ingalunda skolen I dö;
5 men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån vad gott och ont är.»
6 Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av dess frukt och åt; och hon gav jämväl åt sin man, som var med henne, och han åt.
7 Då öppnades bådas ögon, och de blevo varse att de voro nakna; och de fäste ihop fikonlöv och bundo omkring sig.
8 Och de hörde HERREN Gud vandra i lustgården, när dagen begynte svalkas; då gömde sig mannen med sin hustru för HERREN Guds ansikte bland träden i lustgården.
9 Men HERREN Gud kallade på mannen och sade till honom: »Var är du?»
10 Han svarade: »Jag hörde dig i lustgården; då blev jag förskräckt, eftersom jag är naken; därför gömde jag mig.»
11 Då sade han: »Vem har låtit dig förstå att du är naken? Har du icke ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?»
12 Mannen svarade: »Kvinnan som du har givit mig till att vara med mig, hon gav mig av trädet, så att jag åt.»
13 Då sade HERREN Gud till kvinnan: »Vad är det du har gjort!» Kvinnan svarade: »Ormen bedrog mig, så att jag åt.»
14 Då sade HERREN Gud till ormen: »Eftersom du har gjort detta, vare du förbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur. På din buk skall du gå, och stoft skall du äta i alla dina livsdagar.
15 Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.»
16 Och till kvinnan sade han: »Jag skall låta dig utstå mycken vedermöda, när du bliver havande; med smärta skall du föda dina barn. Men till din man skall din åtrå vara, och han skall råda över dig.»
17 Och till Adam sade han: »Eftersom du lyssnade till din hustrus ord och åt av det träd om vilket jag hade bjudit dig och sagt: 'Du skall icke äta därav', därför vare marken förbannad för din skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar;
18 törne och tistel skall den bära åt dig, men markens örter skola vara din föda.
19 I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, till dess du vänder åter till jorden; ty av den är du tagen. Ty du är stoft, och till stoft skall du åter varda.»
20 Och mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev en moder åt allt levande.
21 Och HERREN Gud gjorde åt Adam och hans hustru kläder av skinn och satte på dem.
22 Och HERREN Gud sade: »Se, mannen har blivit såsom en av oss, så att han förstår vad gott och ont är. Må han nu icke räcka ut sin hand och taga jämväl av livets träd och äta, och så leva evinnerligen.»
23 Och HERREN Gud förvisade honom ur Edens lustgård, för att han skulle bruka jorden, varav han var tagen.
24 Och han drev ut mannen, och satte öster om Edens lustgård keruberna jämte det ljungande svärdets lågor, för att bevaka vägen till livets träd.
1 Moseboken 3
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Adam och Eva syndar
3 Ormen var det listigaste av alla vilda djur som Herren Gud hade skapat. Ormen frågade kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?” 2 ”Vi får äta frukt av träden”, svarade kvinnan. 3 ”Det är bara av trädet mitt i trädgården som vi inte får äta. Gud har sagt att vi inte får äta eller ens röra dess frukt, för då kommer vi att dö.” 4 Ormen svarade: ”Ni kommer visst inte att dö! 5 Gud vet att den dag ni äter av frukten kommer era ögon att öppnas och ni blir som Gud[a], med kunskap om gott och ont.”
6 Kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och det var vackert och lockande, eftersom det gav vishet. Hon åt av frukten och gav också till sin man, som var med henne, och han åt. 7 Då öppnades deras ögon, och de insåg att de var nakna. Därför band de ihop fikonlöv runt höfterna för att skyla sig.
8 När de den kvällen, i den svala kvällsvinden, hörde Herren Gud vandra omkring i trädgården, gömde de sig för honom bland träden. 9 Herren Gud ropade till Adam: ”Adam, var är du?” 10 Adam svarade: ”Jag hörde dig i trädgården, och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” 11 ”Vem har talat om för dig att du är naken?” frågade Gud. ”Har du ätit av frukten från trädet som jag förbjöd dig att äta av?” 12 Adam svarade: ”Kvinnan, som jag fick av dig, gav mig av trädet, och jag åt.”
13 Då sa Herren Gud till kvinnan: ”Vad har du gjort?” ”Ormen lurade mig, och jag åt”, svarade hon. 14 Herren Gud sa till ormen: ”Eftersom du gjorde detta,
ska du vara förbannad
och skild från alla husdjur
och vilda djur på hela jorden.
På din buk ska du kräla
och jord ska du äta så länge du lever.
15 Jag ska sätta fiendskap
mellan dig och kvinnan
och mellan din avkomma[b] och hennes.
Han kommer att krossa ditt huvud,
och du kommer att hugga[c] honom i hälen.”
16 Till kvinnan sa han:
”Din möda under havandeskapet ska jag göra stor.
Du kommer att föda barn under smärta.
Du kommer att åtrå din man,
och han kommer att råda över dig.”
17 Till Adam sa han: ”Eftersom du lyssnade till din hustru och åt av trädet, fast jag förbjudit dig och sagt att du inte fick,
låter jag en förbannelse vila över marken för din skull.
Hela ditt liv kommer du att få skaffa ditt uppehälle med möda.
18 Marken ska ge dig tistlar och törnen,
och du ska äta dess växter.
19 Hela livet ända tills du dör
kommer du att få svettas och kämpa för ditt bröd.
Sedan kommer du att återvända
till den jord du kommit ifrån,
för du formades av jord,
och jord ska du en gång åter bli.”
20 Mannen kallade sin hustru Eva[d], för han sa: ”Hon ska bli mor till alla som lever.” 21 Och Herren Gud gjorde kläder av djurhudar åt Adam och hans hustru.
22 Herren Gud sa: ”Eftersom människan har blivit som en av oss, med kunskap om det goda och det onda, får hon inte ta och äta också av livets träd och så leva i evighet.” 23 Därför visade Herren Gud ut dem ur Edens trädgård och skickade bort dem för att bruka den jord de hade skapats av. 24 Herren drev ut människan och öster om Edens trädgård placerade han keruberna[e] och ett flammande svärd för att skydda vägen till livets träd.
Footnotes
- 3:5 Eller: gudar
- 3:15 Bokstavligen din säd. Se not till 1 Mos 12:7
- 3:15 Hebreiskan använder samma ord för krossa och hugga.
- 3:20 Namnet kommer från hebreiskans verb för leva.
- 3:24 Himmelska väsen, som vanligen avbildas med vingar och som framträder med uppdrag att bl.a. beskydda det heliga (jfr t.ex. 2 Mos 25:18-22).
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.