Add parallel Print Page Options

Varning för avgudar

10 Kära bröder, vi får aldrig glömma vad som hände med israeliterna i öknen för länge sedan. Gud ledde dem genom att sända ett moln, som gick framför dem, och han förde dem alla tryggt och säkert genom Röda havet.

Detta skulle kunna kallas deras dop. De döptes både i havet och i molnet till att vara Moses efterföljare.

3-4 Genom ett dagligt under fick de mat att äta och vatten att dricka där i öknen. De drack vatten ur en klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.

Trots allt detta lydde de flesta av dem ändå inte Gud, och de dog i öknen.

Allt detta är för oss ett varnande exempel. Vi får inte dras och lockas att göra det onda,

och inte heller tillbe avgudar som en del av dem gjorde. Skriften säger oss: Människorna slog sig ner för att äta och dricka och reste sig sedan för att dansa omkring guldkalven.

Vi kan också lära oss av det som hände när några av dem var otrogna och begick äktenskapsbrott. Då föll tjugotretusen ner döda på en dag.

Fresta inte heller Herrens tålamod, det gjorde många av dem och dog av ormbett.

10 Och klaga inte på Gud och på vad han gör med dig som några av dem gjorde. Därför sände Gud sin ängel för att döda dem.

11 Allt detta hände med dem för att tjäna som exempel, och det skrevs ned för att varna oss, som lever i dessa sista dagar när världen närmar sig sitt slut.

12 Därför ska ni vara försiktiga! Om ni tänker: Jag skulle aldrig handla på det sättet, så var ändå försiktiga, för ni kan också falla i synd.

13 Men kom ihåg att de onda begär som ni lockas av inte är nya eller annorlunda. Många andra före er har mött precis samma problem. Och ingen frestelse är för stark. Ni kan lita på att Gud ser till att frestelsen inte blir så stark att ni inte kan stå emot den. Det har han lovat, och han håller sitt ord. Och när frestelsen kommer visar han er samtidigt en utväg att komma igenom den.

14 Håll er alltså borta från avgudadyrkan, mina kära.

15 Ni är förståndiga människor. Tänk nu efter själva om det jag ska säga är sant.

16 När vi ber om Herrens välsignelse över den bägare med vin som vi dricker i nattvarden vid Herrens bord, betyder inte detta att alla som dricker den tillsammans delar välsignelsen av Kristi blod? Och när vi bryter brödet för att äta det tillsammans, visar inte detta att vi tillsammans delar välsignelserna i hans kropp?

17 Det spelar ingen roll hur många vi är, för vi äter alla av samma bröd och visar att vi alla är delar i samma Kristi kropp.

18 Det är likadant med det judiska folket: alla som deltar i offermåltiden, förenas av den handlingen.

19 Vad vill jag säga med detta? Säger jag att avgudarna, som vissa folk offrar till, verkligen lever och är verkliga gudar och att dessa offer har något värde? Nej, inte alls.

20 Vad jag säger är att de som offrar kött till avgudar, genom sina offer förenas med onda andar, och inte med Gud. Jag vill inte att en enda av er ska ha gemenskap med sådana andar.

21 Ni kan inte äta och dricka vid Herrens bord och samtidigt också göra det vid de onda andarnas bord. Ni måste välja vilken gemenskap ni vill ha!

22 Och ni tänker väl inte att göra Herren svartsjuk? Ni inbillar er väl inte att ni är starkare än han är?

23 Ni är visserligen fria att äta av sådant som offrats till avgudar, det är inte emot Guds lagar, men det betyder inte att ni måste äta det. Det är inte alls säkert att det för något gott med sig och vad tjänar det då till?

24 Tänk inte bara på er själva. Försök att tänka på era medmänniskor också, och vad som är bäst för dem.

25 Så här ska ni göra. Köp vilket slags kött som helst som säljs på marknaden. Och bry er inte om att fråga om det har offrats till avgudar eller inte, så behöver svaret inte skada ert samvete.

26 Jorden och allt gott den ger tillhör Herren, och ni har fått alltsammans för att njuta av det.

27 Om någon, som inte är kristen, ber att ni ska komma och äta middag hos honom, så låt inget hindra er från att tacka ja om ni vill gå. Ät vad som finns på bordet utan att ställa några frågor. Då slipper ni få reda på om det har använts som offer till avgudar, och ni riskerar inte att få dåligt samvete av att äta det.

28 Men om någon varnar er för att köttet har offrats till avgudar, ät det då inte för den människas skull som talade om det för er och för hennes samvetes skull.

29 I det fallet är det hennes samvete och inte ert som är det viktiga.Varför då? Ska jag låta min frihet bestämmas av någon annans samvete?

30 Om jag kan tacka Gud för maten och njuta av den, varför ska någon annan få förstöra allt bara för att han tycker att det är fel?

31 Jo, det finns ett starkt skäl. Vad vi än gör ska vi göra det till Guds ära. Det gäller även när vi äter och dricker.

32 Ge inte någon människa anledning att reta sig på dig vem hon än är, jude, grek eller medlem av Guds församling.

33 Detta är det mönster som jag följer. Jag försöker rätta mig efter alla och inte bara göra vad jag tycker är bäst för mig själv, utan jag tänker på vad som är bäst för dem, så att de också kan bli frälsta. Ni bör följa mitt exempel, precis som jag följer Kristi exempel.

Varning för avgudadyrkan

10 Syskon, jag vill att ni ska veta att våra förfäder alla var under ett moln, och alla gick genom havet. Alla blev döpta till Mose i molnet och havet. Alla åt av samma andliga mat, och alla drack av samma andliga dryck – de drack ur en andlig klippa som följde dem. Och den klippan var Kristus.[a] Men Gud var missnöjd med de flesta av dem, och därför lät han dem dö i öknen.

Allt detta är exempel som varnar oss för att lockas av det onda, så som de blev lockade av det. Delta inte i avgudadyrkan så som många av dem gjorde. Det står ju skrivet: ”Folket slog sig ner för att äta och dricka, och sedan reste de sig för att roa sig.”[b] Vi får inte heller ägna oss åt sexuell omoral som många av dem gjorde, vilket ledde till att 23 000 personer dödades på en enda dag.[c] Och vi får inte sätta Herren på prov som många av dem gjorde, vilket ledde till att de blev dödade av ormar.[d] 10 Knota inte heller, som många av dem gjorde, vilket ledde till att de blev dödade av fördärvaren.[e]

11 Allt det som hände med dem är exempel som skrevs ner för att hjälpa oss som har tidsåldrarnas slut nära inpå oss. 12 Den som tror sig stå stadigt bör se till att han inte faller. 13 Ingen värre prövning har drabbat er än sådana som drabbar människor överlag. Men Gud är trofast och låter er inte prövas mer än vad ni kan klara av. När ni prövas visar han också en utväg så att ni kan härda ut.

14 Håll er alltså borta från avgudadyrkan, kära vänner. 15 Ni är ju förståndiga människor. Bedöm därför själva vad jag säger. 16 Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger väl oss gemenskap med Kristus blod? Och när vi bryter brödet, ger det väl oss gemenskap med Kristus kropp? 17 Men när det nu är ett enda bröd, är vi, fastän vi är många, en enda kropp. Vi får ju alla del av detta enda bröd. 18 Se på israeliterna: När de äter av det som har offrats på altaret, får de då inte del av altaret?

19 Vad vill jag nu säga med detta? Att det som offras till avgudar är något? Eller att avgudarna är något? 20 Nej, vad hedningarna offrar är offer till onda andar, inte till Gud, och jag vill inte att ni ska ha gemenskap med onda andar. 21 Ni kan inte dricka både ur Herrens bägare och ur onda andars bägare. Ni kan inte äta vid Herrens bord och vid onda andars. 22 Eller vågar vi utmana Herrens svartsjuka? Är vi starkare än han?

Låt inte din frihet gå ut över andra

23 ”Allt är tillåtet”, men allt är inte nyttigt. ”Allt är tillåtet”, men allt är inte konstruktivt.[f] 24 Därför ska ingen enbart söka sitt eget bästa, utan det som är bäst för andra.

25 Ni kan äta allt som säljs i köttbodarna, utan att ha tveksamheter för samvetets skull. 26 ”Jorden tillhör Herren och allt som finns där.”[g] 27 Blir ni hembjudna till någon som inte tror och ni vill gå dit, så kan ni äta allt som ställs fram åt er utan att undra över det för samvetets skull. 28 Men om någon säger: ”Det här är offerkött”, då ska ni inte äta, av hänsyn till den som sa det, och för samvetets skull. 29 Jag menar givetvis inte ditt eget samvete, utan den andres. Varför skulle jag låta min frihet bedömas av någon annans samvete? 30 Om jag äter min mat med tacksamhet, så kan väl ingen klandra mig för det som jag tackar Gud för?

31 Vad ni än gör ska ni göra det till Guds ära, det gäller även när ni äter eller dricker. 32 Var inte till anstöt, vare sig för judar, greker eller för Guds församling. 33 Själv försöker jag på alla sätt ta hänsyn till alla. Jag söker inte det som är bäst för mig själv, utan tänker på andra så att de också kan bli räddade.

Footnotes

  1. 10:3-4 Jfr 2 Mos 13-17. Den andliga mat och dryck Paulus talar om i v. 3-4 syftar dels på manna, som israeliterna en gång fick från himlen, dels på nattvarden.
  2. 10:7 Se 2 Mos 32:6.
  3. 10:8 Jfr 4 Mos 25:1-9.
  4. 10:9 Jfr 4 Mos 21:4-9.
  5. 10:10 Jfr 2 Mos 12:23 och 4 Mos 16:41-50.
  6. 10:23 Jfr not till 6:12.
  7. 10:26 Se Ps 24:1.

10 Ty jag vill säga eder detta, mina bröder: Våra fäder voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet;

alla blevo de i molnskyn och i havet döpta till Moses;

alla åto de samma andliga mat,

och alla drucko de samma andliga dryck -- de drucko nämligen ur en andlig klippa, som åtföljde dem, och den klippan var Kristus.

Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blevo ju nedgjorda i öknen.

Detta skedde oss till en varnagel, för att vi icke skulle hava begärelse till det onda, såsom de hade begärelse därtill.

Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, såsom somliga av dem blevo; så är ju skrivet: »Folket satte sig ned till att äta och dricka, och därpå stodo de upp till all leka.»

Låtom oss icke heller bedriva otukt, såsom somliga av dem gjorde, varför ock tjugutre tusen föllo på en enda dag.

Låtom oss icke heller fresta Kristus, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av ormarna.

10 Knorren icke heller, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av »Fördärvaren».

11 Men detta vederfors dem för att tjäna till en varnagel, och det blev upptecknat till lärdom för oss, som hava tidernas ände inpå oss.

12 Därför, den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller.

13 Inga andra frestelser hava mött eder än sådana som vanligen möta människor. Och Gud är trofast; han skall icke tillstädja att I bliven frestade över eder förmåga, utan när han låter frestelsen komma, skall han ock bereda en utväg därur, så att I kunnen härda ut i den.

14 Alltså, mina älskade, undflyn avgudadyrkan.

15 Jag säger detta till eder såsom till förståndiga människor; själva mån I döma om det som jag säger.

16 Välsignelsens kalk, över vilken vi uttala välsignelsen, är icke den en delaktighet av Kristi blod? Brödet, som vi bryta, är icke det en delaktighet av Kristi kropp?

17 Eftersom det är ett enda bröd, så äro vi, fastän många, en enda kropp, ty alla få vi vår del av detta ena bröd.

18 Sen på det lekamliga Israel: äro icke de som äta av offren delaktiga i altaret?

19 Vad vill jag då säga härmed? Månne att avgudaofferskött är någonting, eller att en avgud är någonting?

20 Nej, det vill jag säga, att vad hedningarna offra, det offra de åt onda andar och icke åt Gud; och jag vill icke att I skolen hava någon gemenskap med de onda andarna.

21 I kunnen icke dricka Herrens kalk och tillika onda andars kalk; I kunnen icke hava del i Herrens bord och tillika i onda andars bord.

22 Eller vilja vi reta Herren? Äro då vi starkare än han?

23 »Allt är lovligt»; ja, men icke allt är nyttigt. »Allt är lovligt»; ja, men icke allt uppbygger.

24 Ingen söke sitt eget bästa, utan envar den andres.

25 Allt som säljes i köttboden mån I äta; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.

26 Ty »jorden är Herrens, och allt vad därpå är».

27 Om någon av dem som icke äro troende bjuder eder till sig och I viljen gå till honom, så mån I äta av allt som sättes fram åt eder; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.

28 Men om någon då säger till eder: »Detta är offerkött», så skolen I avhålla eder från att äta, för den mans skull, som gav saken till känna, och för samvetets skull --

29 jag menar icke ditt eget samvete, utan den andres; ty varför skulle jag låta min frihet dömas av en annans samvete?

30 Om jag äter därav med tacksägelse, varför skulle jag då bliva smädad för det som jag tackar Gud för?

31 Alltså, vare sig I äten eller dricken, eller vadhelst annat I gören, så gören allt till Guds ära.

32 Bliven icke för någon till en stötesten, varken för judar eller för greker eller för Guds församling;

33 varen såsom jag, som i alla stycken fogar mig efter alla och icke söker min egen nytta, utan de mångas, för att de skola bliva frälsta. 11:1. elektroniska utgåvan.