Ordspråksboken 1:1-9:12
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Vishetens välsignelse
(1:1—9:18)
1 Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.
2 Av dem får man fostran och vägledning,
så att man förstår de visas ord.
3 Av dem får man vägledning till insikt
och till ett ärligt och rättfärdigt liv.
4 De ger klokhet till de okunniga,
och lärdom till de unga om vad som är viktigt.
5 Den vise hör dem och ökar sin kunskap.
Den kloke skaffar sig vägledning
6 för att förstå ordspråk och liknelser,
de visas ord och gåtor.
7 Herrens fruktan är vishetens början,
men den som är oklok föraktar vishet och vägledning.
8 Hör, min son, din fars förmaning,
förkasta inte din mors undervisning.
9 De bildar en skön krans på ditt huvud,
en vacker kedja kring din hals.
10 Min son, låt dig inte lockas av syndare.
11 De säger:
”Kom! Vi lägger oss i bakhåll för att döda,
för att lura på oskyldiga.
12 Likt dödsriket slukar vi dem levande och hela,
så som de som läggs ner i graven.
13 Vi ska få alla slags värdefulla ting
och kan fylla våra hus med plundrat gods.
14 Du får vara med och dela,
pengarna kan vi ha i en gemensam kassa.”
15 Min son, gå inte in på deras väg,
sätt inte din fot på deras stig,
16 för med snabba steg söker de sig till ondskan,
och snabbt vill de utgjuta blod.
17 Det är meningslöst att breda ut ett nät
inför ögonen på fåglarna.
18 Dessa ligger på lur efter sitt eget blod
och i bakhåll för sina egna liv.
19 Sådant blir slutet för den som roffar åt sig i oärlighet,
det kostar honom hans eget liv.
20 Visheten ropar högt på gatan
och höjer sin röst på torget.
21 Mitt bland de bullriga gatorna predikar den
och håller tal vid stadsportarna:
22 ”Hur länge ska ni okunniga älska okunnighet,
ni smädare njuta av smädelser,
ni dårar hata kunskap?
23 Vänd om och ta emot min tillrättavisning,
så ska jag låta min ande komma över er
och dela med mig av min kunskap till er.
24 Jag har ropat på er, men ni har inte lyssnat.
Jag har räckt ut min hand,
men ingen har brytt sig om den.
25 Ni har struntat i alla mina råd
och avvisat min tillrättavisning.
26 Därför ska jag också skratta åt er olycka
och håna er förtvivlan,
27 när förskräckelsen griper tag i er som ett oväder
och olyckan sveper över er som en stormby,
när nöd och ångest drabbar er.
28 Då kommer de att ropa till mig,
men jag ska inte svara.
De kommer att söka mig
men inte finna.
29 De hatade kunskap
och ville inte frukta Herren,
30 de avvisade mina råd
och föraktade mina tillrättavisningar.
31 Därför får de äta sina gärningars frukt
och mätta sig med sina onda planer.
32 De okunnigas avfällighet ska kosta dem livet
och dårarnas sorglöshet förgöra dem.
33 Men den som lyssnar till mig ska leva i trygghet
och behöver inte vara rädd för något ont.”
2 Min son, om du tar emot mina ord
och bevarar mina bud inom dig,
2 om du lyssnar till visheten
och öppnar ditt hjärta för kunskapen,
3 om du ropar efter insikt
och höjer din röst för att kalla på förstånd,
4 om du söker efter den
som efter silver eller en gömd skatt,
5 då ska du förstå Herrens fruktan
och finna kunskapen om Gud.
6 För Herren ger vishet,
och från hans mun kommer kunskap och förstånd.
7 Han har framgång i beredskap åt de rättsinniga
och är de oförvitligas sköld.
8 Han beskyddar det rättas väg
och skyddar de trognas stigar.
9 Då kommer du att förstå vad rättfärdighet, rätt och ärlighet är,
det godas alla vägar.
10 För visheten träder in i ditt hjärta
och kunskapen gläder ditt sinne.
11 Klokheten ska värna dig
och insikten beskydda dig.
12 Den räddar dig från de ondas väg,
från dem som förvränger sanningen,
13 som lämnar den rätta vägen
och vandrar på mörkrets stigar,
14 de som gläder sig åt ondskans gärningar
och finner nöje i allt som är ont och perverst,
15 de som vandrar på slingriga stigar och villovägar.
16 Den räddar dig från den främmande kvinnan,
den fräcka, som förför med sina ord,
17 som har lämnat sin ungdoms vän
och glömt förbundet med sin Gud.
18 Hennes hus leder till de döda
och hennes väg till de dödas andar[a].
19 De som går in till henne kommer aldrig tillbaka
och finner aldrig livets vägar.
20 Gå därför de godas väg
och håll dig på de rättfärdigas stigar.
21 De rättfärdiga ska få bo i landet,
de oförvitliga får stanna där.
22 Men de onda ska utrotas ur landet
och de trolösa ryckas bort därifrån.
3 Min son, glöm inte vad jag har lärt dig.
Bevara mina bud i ditt hjärta.
2 De ger dig ett långt liv,
många levnadsår och frid.
3 Låt aldrig nåd och trofasthet lämna dig.
Bind dem kring din hals,
skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Då möts du av välvilja och får ett gott anseende
inför Gud och bland människor.
5 Förtrösta helhjärtat på Herren
och lita inte på ditt eget förstånd.
6 Var du än går, tänk på honom
så ska han jämna vägen för dig.
7 Håll dig inte själv för vis.
Frukta Herren och håll dig borta från det onda.
8 Det ger din kropp hälsa,
ja välbefinnande för hela din varelse.
9 Ära Herren med allt vad du äger
och med det första från alla dina skördar.
10 Då ska dina lador fyllas rikligen med säd,
och dina pressar ska rinna över av vin.
11 Min son, förakta inte Herrens fostran.
Bli inte arg när han tillrättavisar dig.
12 Herren fostrar var och en som han älskar,
som en far tuktar sin son som han har kär.
13 Lycklig är den som finner visheten,
den som får förstånd,
14 för detta är mer värt än silver
och ger en bättre vinst än guld.
15 Det är värdefullare än juveler,
det kan inte jämföras med något som du kan önska dig.
16 Ett långt liv finns i dess högra hand,
rikedom och ära i dess vänstra.
17 Dess vägar är ljuvliga,
dess stigar fridfulla.
18 Visheten är ett livets träd för dem som griper tag i den,
och lyckliga är alla som håller sig till den.
19 Med vishet grundlade Herren jorden,
och med förstånd ställde han upp himlen.
20 Hans kunskap lät djupets flöden bryta fram
och regnet droppa ner från molnen.
21 Min son, se till att bevara omdöme och klokhet
och släpp dem aldrig ur sikte.
22 De ger dig liv
och blir ett smycke kring din hals.
23 Då kan du vandra din väg i trygghet,
och ingenting ska få dig på fall.
24 Du kan lägga dig utan fruktan
och sova lugnt.
25 Du behöver inte vara rädd för någon plötslig förskräckelse
eller katastrof som drabbar de gudlösa,
26 för Herren ska vara din trygghet
och skydda din fot från snaran.
27 Om någon behöver ditt stöd
och du kan hjälpa honom, så säg inte nej.
28 Säg inte till din medmänniska:
”Kom tillbaka i morgon, så ska du få”,
när du ändå har att ge.
29 Planera ingenting ont mot din medmänniska
som bor tryggt i din närhet.
30 Bli inte inblandad i tvist med någon utan orsak,
när han inte gjort dig något ont.
31 Avundas inte någon som brukar våld,
och ta inte någon sådan till förebild.
32 Herren avskyr den falske,
men de rättsinniga visar han förtroende.
33 Herrens förbannelse drabbar de gudlösas hus,
men de rättfärdigas hem välsignar han.
34 Han hånar dem som hånar honom,
men de ödmjuka visar han nåd.
35 De visa blir ärade,
men dårarna får skämmas.
4 Lyssna, barn, till er fars förmaningar,
lyssna, så att ni blir förståndiga.
2 Jag ger er god lärdom.
Överge inte min undervisning.
3 När jag som liten var hos min far,
ett spädbarn, min mors ende son,
4 lärde han mig:
”Bevara mina ord i ditt hjärta och håll mina bud,
så kommer du att leva.
5 Lär dig vishet och förnuft,
glöm inte vad jag talat och vik inte av från det.
6 Förkasta inte visheten, så ska den bevara dig.
Älska den, så ska den beskydda dig.
7 Visheten är viktigast, sträva därför efter att bli vis.
Använd allt du äger för att skaffa dig insikt.
8 Upphöj visheten, så kommer den att upphöja dig.
Grip om den, så ska den ge dig ära.
9 Den kommer att sätta en skön krans på ditt huvud
och ge dig en praktfull krona.”
10 Min son, lyssna och ta emot vad jag säger,
så får du ett långt liv.
11 Jag lär dig vishetens väg,
jag leder dig på rätta stigar.
12 På den vägen ska ingenting kunna hindra dig,
och inte ens om du springer ska du snubbla.
13 Håll dig till denna vägledning,
släpp den inte, ta vara på den,
för den är livet för dig!
14 Gå inte in på de gudlösas väg
och träd inte in på de ondas stig,
15 utan undvik den och gå inte dit,
vänd dig bort och gå din väg.
16 De ligger där sömnlösa om de inte fått göra något ont.
De kan inte somna om de inte fått någon på fall.
17 De äter ondskans bröd
och dricker våldets vin.
18 De rättfärdigas stig är som gryningsljuset,
som blir allt klarare tills fullt dagsljus råder.
19 Men de ondas väg är som djupaste mörker,
de vet inte var de snubblar.
20 Min son, lyssna till vad jag har att säga!
Lyssna noga till mina ord!
21 Släpp dem aldrig ur sikte,
låt dem tränga djupt in i ditt medvetande,
22 för de blir till liv för dem som finner dem
och hälsa för hela ens kropp.
23 Att du vakar över ditt innersta är viktigare än något annat,
för därifrån utgår livet.
24 Tillåt inga falska ord komma ur din mun,
och håll läpparnas svek långt ifrån dig.
25 Se rakt fram!
Fäst blicken på det som ligger framför.
26 Vaka över dina steg!
Håll dig endast till säkra och stadiga vägar.
27 Vik inte av vare sig till höger eller vänster,
håll dina steg borta från det onda.
5 Var uppmärksam på min vishet, min son,
och lyssna till min insikt,
2 så att du bevarar din klokhet
och låter kunskapen styra dina ord.
3 En främmande kvinnas läppar dryper av honung,
och halare än olja är hennes tal.
4 Till sist är hon bitter som malört,
skarp som ett tveeggat svärd.
5 Hennes vandring går mot döden,
hennes steg leder ner till dödsriket.
6 Hon tänker inte på livets väg,
hon går på villovägar utan att ens märka det.
7 Lyssna nu på mig, barn,
och vik inte bort från vad jag säger.
8 Håll dig långt borta från henne!
Gå inte ens i närheten av dörren till hennes hus.
9 Annars ger du bort din styrka åt andra
och dina år åt en som är grym,
10 främlingar utnyttjar din styrka,
och allt vad du tjänat ihop kommer någon annan att lägga beslag på.
11 Till slut kommer du att stöna
när din kropp tynar bort.
12 Då ska du säga: ”Hur kunde jag hata förmaning
och så innerligt avsky tillrättavisning?
13 Varför lyssnade jag inte till mina lärare
och vägrade att höra på deras vägledning?
14 Mitt i den samlade menigheten
har jag kommit till ruinens brant.”
15 Drick vatten ur din egen brunn,
vatten som rinner ur din egen källa.
16 Skulle dina källor rinna ut på gatan,
dina strömmar på torgen?
17 Nej, behåll dem för dig själv,
dela dem inte med någon annan.
18 Må din källa vara välsignad,
och gläd dig över din ungdoms hustru,
19 den älskliga hinden, den vackra gasellen.
Låt hennes bröst alltid vara din njutning
och hennes kärlek alltid berusa dig.
20 Varför skulle du, min son,
berusas av en främmande kvinna
och slå armarna om den som inte är din?
21 Herren ser alla människans förehavanden,
han vakar noga över alla hennes vägar.
22 Den onde blir en fånge i sina egna missgärningar,
han fastnar i sin egen synds snaror.
23 Han dör i brist på vägledning,
hans dårskap leder honom vilse.
6 Min son, om du går i borgen för en medmänniska
och byter handslag med en främling,
2 blir du snärjd av dina egna ord
och fångad av vad du sagt.
3 Gör så här, min son, för att befria dig själv,
när du nu kommit i din nästas våld:
Gå och ödmjuka dig själv,[b]
vädja till honom.
4 Unna dig varken sömn eller slummer,
5 befria dig själv, som en gasell undan jägaren
eller en fågel ur fågelfångarens snara.
6 Gå till myran, du som är lat.
Se hur den gör och bli vis!
7 Den har ingen ledare över sig,
ingen tillsyningsman eller härskare,
8 men trots det samlar den in mat under sommaren
och skaffar sin föda under skördetiden.
9 Hur länge ska du ligga, du late?
När ska du vakna och stiga upp?
10 Lite extra sömn, lite mer slummer,
lite mer vila med armarna i kors,
11 så kommer fattigdomen över dig som en rövare
och armodet som en beväpnad man.
12 En ond människa, en som gör orätt
går omkring med lögnaktigt tal,
13 blinkar med ögonen
och skrapar med foten.
Han gör gester med fingrarna,
14 han har fyllt sitt inre med svek,
bär alltid något ont i sinnet
och provocerar fram gräl.
15 Därför ska olycka plötsligt träffa en sådan.
Han ska krossas oväntat och utan räddning.
16 Det finns sex ting som Herren hatar,
sju som han avskyr:
17 stolta ögon, en lögnaktig tunga,
händer som utgjuter oskyldigt blod,
18 ett hjärta som smider onda planer,
fötter som har bråttom till ondskan,
19 ett falskt vittne som ljuger,
och en som vållar osämja bland bröder.
Varning för äktenskapsbrott
20 Min son, håll din fars bud
och förkasta inte din mors undervisning.
21 Bind dem för alltid vid ditt hjärta
och fäst dem kring din hals.
22 De ska leda dig när du går,
vaka över dig när du sover
och tala till dig när du vaknar.
23 Budet är en lampa och undervisningen ett ljus,
en förmanande tillrättavisning är livets väg.
24 Den skyddar dig för en ond kvinna,
för den främmande kvinnans smicker.
25 Känn inget begär efter hennes skönhet
och låt dig inte fångas av hennes blickar.
26 En prostituerad kan kosta dig din sista brödbit,
och en gift kvinna är ute efter ditt liv.[c]
27 Kan en man hålla eld i sin famn
utan att det tar eld i kläderna?
28 Kan han gå över glödande kol
utan att bränna fötterna?
29 Så går det för den som är otrogen med en annan mans hustru.
Den som rör henne kommer inte att bli ostraffad.
30 Man föraktar inte en tjuv,
om han stjäl för att stilla sin hunger.[d]
31 Om han blir ertappad får han betala tillbaka sjufalt
och lämna ifrån sig allt han äger i sitt hus.
32 Den som begår äktenskapsbrott saknar vett.
Han fördärvar sig själv.
33 Plåga och skam är vad han får,
hans vanära utplånas aldrig.
34 Kvinnans make är ursinnig av svartsjuka
och visar ingen barmhärtighet när han hämnas.
35 Han godtar ingen ersättning,
han accepterar inga gåvor.
7 Min son, håll mina ord,
bevara mina bud inom dig.
2 Håll mina bud, så får du leva.
Bevara min undervisning som din ögonsten.
3 Bind fast dem vid dina fingrar
och skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Säg till visheten: ”Du är min syster”,
och kalla insikten din närmaste.
5 De bevarar dig för den främmande kvinnan,
för henne som talar förföriska ord.
6 En gång tittade jag ut
genom fönstergallret i mitt hus,
7 och bland de okunniga såg jag
en yngling som saknade vett.
8 Han gick nära hennes gathörn,
i riktning mot hennes hus
9 i skymningen, mot kvällen,
när nattmörkret föll.
10 Ut kom då en kvinna för att möta honom,
klädd som en prostituerad, och med sluga avsikter,
11 rastlös och utmanande,
med fötter som ständigt vill ut hemifrån.
12 Än på gator, än på torg,
vid varje gathörn står hon på lur.
13 Hon grep tag i honom, kysste honom
och talade till honom med en fräck uppsyn:
14 ”Jag har gett ett gemenskapsoffer,
fullföljt mina löften idag.
15 Därför har jag gått ut för att möta dig,
jag har letat efter dig
och nu har jag hittat dig.
16 Min säng är bäddad med sköna täcken
av färgat linne från Egypten,
17 och jag har bestänkt min bädd
med myrra, aloe och kanel.
18 Kom, så njuter vi av kärlek ända till morgonen,
älskar tillsammans med vällust!
19 Min man är på resa och är inte hemma,
han har rest långt bort.
20 Han tog med sig pengarna,
och han kommer inte tillbaka förrän vid fullmånen.”
21 Hon förledde honom med sitt överflödande prat,
hon förförde honom med sina smickrande läppar.
22 Han följde genast efter henne,
liksom en oxe som går för att slaktas.
Han var som en hjort som fastnat i en fälla,[e]
23 tills en pil genomborrar hans lever,
som en fågel som skyndar till en snara
utan att veta att hans liv står på spel.
24 Lyssna nu till mig, barn,
ge akt på vad jag säger.
25 Låt dig inte dras in på hennes vägar,
förirra dig inte in på hennes stigar.
26 Många är de offer hon fått på fall,
otaliga har hon slaktat.
27 Från hennes hus går vägen till dödsriket,
den leder till dödens kamrar.
Visheten ropar
8 Hör, visheten ropar,
förståndet höjer sin röst!
2 Den står uppe på höjderna,
vid vägar och vägskäl.
3 Vid stadsportarna och vid ingångarna
ropar den högt:
4 ”Jag ropar till er, människor,
jag höjer min röst till alla människobarn.
5 Ni okunniga, lär er klokhet,
ni dårar, lär er förnuft!
6 Lyssna, för jag talar om det som är ädelt,
mina läppar säger vad rätt är.
7 Sanning är vad min mun vill tala,
för mina läppar avskyr det onda.
8 Alla mina ord är rättfärdiga,
i inget av dem finns något falskt eller förvänt.
9 De är klara för de förstående
och riktiga för dem som har kunskap.
10 Ta emot min förmaning hellre än silver
och kunskap hellre än rent guld.
11 För visheten är mer värd än rubiner,
inga skatter kan jämföras med den.
12 Jag, visheten, bor tillsammans med klokheten,
och hos mig finns kunskap om hur man blir förståndig.
13 Att frukta Herren är att hata det onda.
Jag hatar stolthet, högmod, ont leverne och falskt tal.
14 Hos mig finns råd och förnuft.
Jag är förstånd, och hos mig finns makt.
15 Genom mig regerar kungar
och härskare som stiftar rätta lagar.
16 Genom mig härskar furstar och stormän,
alla som styr rättfärdigt.
17 Jag älskar alla som älskar mig.
De som söker mig ska finna mig.
18 Hos mig finns rikedom och ära,
bestående välfärd och rättfärdighet.
19 Min frukt är bättre än finaste guld,
det jag ger är bättre än renaste silver.
20 Jag vandrar på rättfärdighetens väg
och på rättvisans stigar.
21 Jag lönar med rikedom dem som älskar mig
och fyller deras förråd.
22 Herren skapade mig redan i begynnelsen av sitt verk,
före allt som han sedan gjorde.
23 I urtiden formades jag,
från begynnelsen, innan jorden fanns.
24 Jag föddes innan djupen blev till,
när det ännu inte fanns några vattenkällor.
25 Innan bergens grund lades och kullarna blev till
föddes jag,
26 innan han skapat land och fält
och jorden på marken.
27 Jag var med när han bredde ut himlarna
och spände upp dess valv över djupen,
28 när han satte upp molnen
och lät källorna i djupet flöda fram,
29 när han satte en gräns för havet
och gav vattnen befallning att inte överskrida den.
När han lade jordens grund.
30 Jag var alltid vid hans sida[f].
Jag var hans ständiga glädje,
i hans närhet fröjdades jag.
31 Jag jublade över hela hans värld
och gladde mig över människosläktet.
32 Lyssna därför till mig, mina barn!
Lyckliga är de som följer mina vägar.
33 Lyssna till min förmaning och bli visa!
Förkasta den inte!
34 Lycklig är den människa som lyssnar till mig,
som dagligen vakar vid mina dörrar
och väntar vid min tröskel.
35 Den som finner mig finner livet
och Herrens välbehag.
36 Men den som syndar mot mig skadar sig själv.
De som hatar mig älskar döden.”
Vishetens inbjudan
9 Visheten har byggt sitt hus
och huggit ut sina sju pelare.
2 Den har tillrett köttet, blandat sitt vin
och dukat ett bord,
3 skickat ut tjänsteflickorna
och ropar nu från stadens höjder:
4 ”Den okunnige ska komma hit!”
Till den som saknar vett säger den:
5 ”Kom och ät min mat
och drick vinet, som jag har blandat!
6 Lämna okunnigheten bakom er, så får ni leva!
Gå förståndets väg!”
7 Den som tillrättavisar en skymfare får ta emot skymf,
den som förmanar en gudlös blir hånad.
8 Tillrättavisa inte en hädare,
då blir du bara hatad av honom.
Tillrättavisa den vise,
så älskar han dig.
9 Ge åt den vise, så blir han ännu visare,
undervisa den rättfärdige, så lär han sig mer.
10 Att frukta Herren är början till vishet,
att känna den Helige är förstånd.
11 Genom mig får du många levnadsdagar
ja, fler år läggs till ditt liv.
12 Om du är vis, blir visheten till nytta för dig,
men om du hädar skadar du bara dig själv.
Footnotes
- 2:18 Se not till Ps 88:11.
- 6:3 Grundtextens innebörd är osäker.
- 6:26 Grundtextens satskonstruktion är svår och innebörden därför något osäker.
- 6:30 Eller: Föraktar man inte en tjuv som stjäl…?
- 7:22 Grundtextens innebörd är osäker. Det kan också tolkas som en dåre (i kedjor), som förs till att bli bestraffad, vilket kan vara en något mer ordagrann översättning men passar sämre in i parallellismen med djurbilder både före och efter. Ordet som här översätts hjort är i Septuaginta hund.
- 8:30 Det hebreiska ordets betydelse, som här översatts alltid , är osäker. Alternativa tolkningar är bl.a: Jag var vid hans sida som barn…som den älskade…som hantverkare.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.